Det omöjliga uppdraget

Ibland slås man av skolans, och lärarens, omöjlighet.  En inte så liten paradox med skolan är att den skall verka utjämnande på samma gång som den är samhället största sorteringsapparat och verktyg för uppehållandet av social ojämlikhet. På samma gång som skolan snällt sorterar människan till olika positioner i det ojämlika samhället så skall den alltså motverka denna uppdelning. Jag förstår inte riktigt hur det går till. Om det nu går till.

Som lärare skall du verka kompensatoriskt, dvs du skall försöka motverka de sociala ojämlikheter som samhället genererar. I andra änden skall du ändå lägga grunden för samma ojämlikhet genom att betygsätta, gradera och sortera eleverna så att de får olika ingångar, med olika möjligheter, i vuxenlivet.

Om man menar allvar med skolans kompensatoriska funktion så kan man inte begränsa sina krav på jämlikhet till skolans värld. Man måste se det omgivande samhällets ojämlikhet. Man måste också se det som ett hanterbart problem och inte som en faktiskt och ledsam omständighet omöjlig att påverka.

Bloggat: , , , , , , , , ,

Publicerat i Objektiv fakta, Politik, Skola, Uncategorized | Märkt , , , , , , , , | 2 kommentarer

Likvärdig skola, vad fan är det?

Jag vet nog inte vad begreppet likvärdig skola betyder. Det är ett problem för mig. Det vållar mig åtminstone en del förvirring. Begreppet definieras oftare utifrån vad det inte är, vilket kanske också behövs. En grundfråga är huruvida det är ingången eller utgången i utbildningen som skall vara likvärdig.

Likvärdig skola är inte, om man skall tro lite random googlade nätkällor, en ökad standardisering av undervisningen. Det handlar snarare om att alla elever skall nå målen. Ofrånkomligen så verkar dock vissa elever och skolor nå målen mer än andra. Så, även om alla nådde målen och skolan var likvärdig så skulle vissa vara lite mer likvärdiga än andra.

Eller skall vi förstå begreppet som Kjell-Olof Feldt:

Målet var ju att alla barn och ungdomar skulle ges likvärdiga förutsättningar för en god utbildning.

Vilket ju inte säger någonting om vilka mål som elever och skolor uppnår, bara att utbildningen är ”god”. Bara att de hade samma förutsättningar. Sådana ”samma förutsättningar” skapas ju genom ökad social jämlikhet i samhället i stort. Är skolans likvärdighet detsamma som samhällets sociala jämlikhet? Det verkar nästan så.

Bloggat: , , , , , , , ,

Publicerat i Politik, Skola, Uncategorized | Märkt , , , , , , , | 7 kommentarer

Underliggande uppfattningar

För ett tag sen diskuterade jag standardiserade prov på  Helena von Schantz blogg. Diskussionen avslöjar en del underliggande uppfattningar om hur världen är beskaffad. Nationella prov kritiseras för att de inte mäter tillräckligt bra eller rättvist.

Verktyget, det standariserade testet, är alltså inte tillräckligt vasst. I diskussionen erkänns oftast att det inte finns några helt rättvisa eller helt objektiva mätningar, men det enda man kan göra är fortsätta att vässa verktyget förkomma så nära som möjligt.

Den underliggande världsuppfattningen i resonemanget är den moderna uppdelningen (Descartes) i subjekt-objekt (i det här fallet undersökande lärare- undersökt elev). En sådan uppdelning är inte möjlig, i själva verket består världen alltid av sammanvävningar. Dock ordnar vi världen som om uppdelningen vore möjlig. När sedan uppdelningen blir alltför problematisk att upprätthålla, som i fallet med standardiserade, förment objektiva, kunskapsmätningar så förespråkar man istället mer och tydligare separation för att slippa ge upp sin världsbild.

Ytterligare en grundläggande uppfattning om världen som debatten vilar på är den om måttet. I filosofisk mening är måttet vår existens transcendentala grund. Det som inte kan mätas finns inte. Vi skyr det omätbara, det är bara konstigt och oförståeligt. I tider när traditionella måttstockars legitimitet undergrävs så är det inte konstigt att det ropas på nya, bättre måttstockar. Beträffande standardiserade tester är vi ju egentligen bara en informationsteknisk innovation ifrån det total(itär)a big brotherskolsystemet.

Istället för att ropa på ytterligare separation av den upplevda subjekt-objekt-uppdelningen och istället för att ropa på nya, bättre, måttstockar så borde vi kanske ifrågasätta vår världsbild och se vad som händer om vi ändrar den. Kan vi komma på något nytt?

Bloggat: , , , , , , , , , , ,

Publicerat i Politik, Skola, Uncategorized | Märkt , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Läraryrkets proletarisering

Med stigande nyfikenhet läste jag häromdagen Donald Broadys KRUTbokslut. Han målar en spännande bild av skolan och ger en del hintar till hur vi kan förstå skolsystemets utveckling. Skolan kommer att delas upp alltmer och överklassen kan nu bättre kontrollera utbildningen än under 1900-talets senare del då den legat i händerna på medelklassen. Något som är ganska unikt för Sverige, enligt Broady.

Hursomhelst, det som fångade mitt största intresse var vad Broady skriver om läraryrkets proletarisering:

År 2003 gjorde Mikael Börjesson i vår forskningsgrupp en remarkabel upptäckt. Under de senaste femton åren har de svenska lärarstudenternas tillgångar successivt skrumpnat ihop. Vad man än mäter – de allt lägre gymnasiebetygen, de allt sämre resultaten på högskoleprovet, härkomsten i allt lägre samhällsklasser, den sjunkande utbildningsnivån för deras föräldrar – har de som antas till lärarutbildningen allt mindre kulturellt och annat kapital med sig i bagaget.

Det är alltså i allt större grad arbetarklassens barn som söker sig till läraryrket. Vilket av många alltså upplevs som problematiskt. För, om vi ska tala klarspråk, när man talar om att vi måste få de bästa att söka sig till läraryrket är det precis den här utvecklingen man vill motverka. Inte nödvändigtvis på något medvetet sätt. Men utkomsten blir sådan.

Bilden av skolan som en plats för medel- och överklass förstärks. Inte blir känslan av den bilden svagare när utbildningsministern helst vill att många blivande yrkesmän/kvinnor bara skall tillbringa 1-2 år på gymnasiet för att snabbare och mer effektivt skall kunna fylla sin roll i produktionen. 

Det här kanske ytterligare kan bidra till diskussion?

Bloggat: , , , , , , , , , , , , , ,

Publicerat i Objektiv fakta, Politik, Skola, Uncategorized | Märkt , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Björklunds kommande reformer

Jan Björklund stakar ut vägen för den svenska skolan i DN. Två viktiga punkter:

1) Det ska helst vara betyg från fjärde klass. För det gynnar ju inlärningen, särskilt för arbetarklassbarnen, brukar han säga. Trots att forskning visar att

de länder som presterat klart sämst i PISA (Italien, Portugal, Grekland, Bulgarien, Turkiet och Rumänien) tillämpar tidig betygsättning.

Skolverket har också mycket riktigt påpekat att det inte finns någon forskning som stöder de tidigare betygen. Det var ett politiskt beslut. Vi kan inte lasta Björklund för att han vill driva politik. Det vill vi alla och inget fel i det, så sett. Dessutom; vetenskap och politik kommer alltid att höra ihop. 

Men vi kan inte blunda när Björklund försöker presentera sina reformer som objektiv fakta och vetenskaplig forskning. Hans reformer grundar sig i ideér och samhälleliga mål som är ren filosofi eller ideologi.

2) Förkorta yrkesutbildningar till ett år. Björklund är en av få som vill höja kunskapsnivån genom att minska ner på utbildning. Det osagda här är väl att Björklund bara bryr sig om arbetarklassens utbildningsnivå sålänge den ger utslag i ökad tillväxt, höjd BNP och ökad konkurrenskraft i det globala ekonomiska spelet. För det är ju det uttalat övergripande målet med utbildningssystemet. Att Sverige skall slå sig fram på den globala marknaden.

Tänk att nöja sig med ett så futtigt mål.

Bloggat: , , , , , , , , ,

Publicerat i Objektiv fakta, Politik, Skola, Uncategorized | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , | 1 kommentar

Är inte all politik social experimentverkstad?

Dagens GP presenterar en märklig ledarartikel. Där anklagas Socialdemokraterna och Ibraham Baylan för att driva en gammal skolpolitik. Vilket väl stämmer. Jämlikhet är ju ingen ny idé. Men S är tydligen också skyldigt till att i skolan vilja utöva ”social experimentverkstad”.

Så Socialdemokraterna har alltså sociala mål med skolan. Kanske har de också en bakomliggande, idéhistoriskt förankrad, tanke med sina reformförslag. Å det verkar ju självklart misstänkt. De kanske t.o.m vill förändra samhället och skolan?

En sådan reaktion säger en del om var problemformuleringsprivilegiet befinner sig. Precis som om inte Alliansens skolpolitik skulle vara behäftad med politiska mål, eller grunda sig i ideologiska uppfattningar om hur samhället bör ser ut. Men det är ju så att när en viss maktordning når en tillräckligt hegemonisk ställning så sjunker dess beståndsdelar in i fonden. Strukturen internaliseras i det dagliga medvetandet och vips så ser man inte skogen för alla träd…

Bloggat: , , , , , , , , ,

Publicerat i Objektiv fakta, Politik, Skola, Uncategorized | Märkt , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

What does education do?

What does education do? It makes a straight-cut ditch of a free, meandering brook. (Henry David Thoreau)

Det här kommer att handla om deleuziansk ontologi. Skolan bärs till del upp av kursplaner. Jason J Wallin gör i boken A deleuzian approach to curriculum en distinktion mellan öppna och stängda kursplaner (currere och cursus).

Det är lätt att få av uppfattningen att de två är skilda från varandra. Rent ontologiskt är utgångspunkten istället en dubbel, samtidig, process av räfflande (striating) respektive utjämnande (smoothing) flöden av materia och energi.

Wallin visar på skillnaden mellan striating och smoothing i en rad exempel (utöver currere och cursus):

Symfoniorkestern jämförs med jazzmusikers jammsessioner, där symfoniorkestern leds från start till ett bestämt mål till skillnad från jamsessionen där målet är oklart och riktningen kan ändras på vägen allteftersom nya upptäckter görs. Schack jämförs med Go, där schackpjäserna har förutbestämda rörelser medan gopjäsernas rörelsemönster ändras beroende spelets gång. Parkour tas upp som ett annat exempel på en mer rörlig, oförubestämd, aktivitet.

Vi kan välja att se dessa exempel och deras dubbelhet och använda de mer bekanta begreppen träd och rhizom istället. Det är dock viktigt, menar Wallin, att se hur de två processerna hänger ihop och för utsätter varandra:

…molar [träd] and molecular [rhizom] lines are knotted. Too much time on either line could spell disaster. (Wallin s. 52)

I min värld så är vi i skolan alldeles för långt ut på den ena tråden för att det ska kännas bra. Därför bör vi tala mer om varför vi är där, hur vi kan utmana ordningen och behovet av att förutbestämma vart vi vill att våra elever skall nå och ifrågasätta meningen med att i förväg tro sig behöva veta vad en människa kan bli.

Bloggat: , , , , , , ,

Publicerat i Deleuze, Politik, Skola, Uncategorized | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , | 3 kommentarer