Sänka kunskapskraven?

Min nuvarande tankegång är såhär: All kunskap är instrumentell. Kunskapen är inte, den händer. Den har inget egenvärde i sig. Kunskapen syftar alltid till något, kunskapen riktar sig likt ett medel för praktiskt handlande. Underförstått innebär det att kunskap i alla sina uttryck har en praktisk rörelse.

På sistone har jag läst en del åsikter om att det är för mycket och för svår matematik i skolan. Många kommer aldrig ha nytta av den slags matematik de måste lära sig, sägs det. Det resonemanget kan ses som en instrumentell syn på kunskap. Varför skulle vi lära oss något som vi aldrig kommer att använda (i yrkeslivet)? Det verkar meningslöst.

Men, för det första är det alltid vanskligt att försöka förutse vilka kunskaper som kommer att behövas i framtiden. Det är ett grundläggande problem med institutionen skola i allmänhet, vilket väl också bidrar till skolans konserverande roll i samhället. För det andra förutsätter matematikresonemanget ovan en uppdelning i teoretisk kunskap och praktisk utövande. Den uppdelningen är falsk, och rymmer en ideologisk förutsättning för det klassamhälle som växte fram under industrialismen.

John Dewey skriver i Demokrati och utbildning att man bör:

…kritisera separationen mellan andlig kultur och praktisk nytta i dagens utbildning. Bakom den intellektuella och abstrakta distinktionen som förekommer i den pedagogiska diskussionen skymtar en social distinktion mellan dem vars sysslor kräver endast ett minimum av självständigt tänkande och estetisk insikt, och dem som mer direkt har att göra med intellektuella frågor och med styrningen av andras aktiviteter att göra.

Redan Aristoteles lade fram den här uppdelningen. Den anammades under industrialismen eftersom den passade de materiella och ekonomiska förutsättningarna utmärkt och vårt tänkande verkar fortfarande idag inte vara kapabelt att överkomma den.

Jag har (ännu) ingen bra lösning på matematikkraven i skolan. Men det här värnandet om elever som blir underkända i matematik inrymmer den här, måhända omedvetna, uppdelningen av kunskapen. Det måste vi komma tillrätta med först, innan vi funderar över vilka kunskapskrav som skall ställas i skolan.

Bloggat: , , , , , , , , ,

Det här inlägget postades i Politik, Skola, Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Sänka kunskapskraven?

  1. Göran Tullberg skriver:

    Matematik är spännande och roligt om läraren är intresserad och kunnig. Tyvärr är ju nu som känt två tredjedelar av alla mattelärare totalt inkompetenta. Självklart skall skolan ha kunniga lärare. Stat och kommun får betala vad det kostar. Nu blir resultaten i Svensk skola allt sämre. De sista sju åren har svensk skola sackat efter andra och är nu bland de sämsta i världen i just matematik. SÄMRE – SÄMRE – SÄMRE – ÅR – FÖR – ÅR:

    Sverige har inkompetenta mattelärare. Utbildningsplatserna står tomma. Lönerna för mattelärare måste höjas i nivå med civilingenjörslönerna.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s