Vad vore vi utan Staffanstorps visionärer?

Häromdagen var jag på Universeum med min son. Tittade på dinosaurieuställningen. Som av en slump läser jag i dagens tidning att 99.9% av alla arter som någonsin funnits på jorden har dött ut. Däribland dinosaurierna. Existens är förändring. Allt till synes fast förflyktigas.

I Staffanstorp har kommunen uttryckt sig flummigt i ett policydokument innehållande en framtidsvision om skolan. En framtid radikalt annorlunda än vår samtid. Jan Björklund rasar. Såklart.

Dokumentet uttrycker t.ex att

En skola som är framtiden har inte klasser, lektioner, stadier, elever eller lärare. Den har i stället en oerhört komplex miljö där människor pusslar med sig själva, sina avsikter och sina resurser för att komma ut ur dagen rikare än de kom in.

Sådant flum måste bort, sägs det. Jag blir förbannad när människor inte ens kan fantisera om, eller föreställa sig, en värld eller en framtid som är annorlunda än det som är och har varit. Vad vore vi utan våra utopier?

Många, inte bara Björklund, är låsta i sin uppfattning om skola och lärande. Låsta i uppfattningen om den skola som uppstod under industrialismen med syfte att få bort misshagliga element från gatorna och sedan att producera anställningsbar arbetskraft. Lärande har givetvis existerat innan denna skola utformades, och kommer att fortsätta existera i framtiden.

När man tänker på att i stort sett alla arter som någonsin existerat faktiskt har dött ut så undrar man hur Jan Björklund kan tro att skolan kommer att vara likadan i framtiden. Saker föds, lever och dör. Det gäller inte bara biologiska arter, utan även idéer, samhällen och sociala strukturer. Liv är flöde. Det vore helt klart konstigare om skolan ser likadan ut om 100 år som den gör nu än om den inte skulle vara radikalt annorlunda.

Jan Björklund vet säkert det här. Så varför är han så upprörd? Kanske handlar det om möjligheten till utöva makt minskar om man inte helt förstår, om man är obekant med vad som händer. Kanske är han bara rädd. Tänker på Jan, tänker på dinosaurierna och det faktum att klockan tickar.

Bloggat: , , , , , ,

Det här inlägget postades i Politik, Skola, Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Vad vore vi utan Staffanstorps visionärer?

  1. janlenander skriver:

    Jag upprörs mer av att människor som inte förstår skolan ska få breda ut sig i ordflöden som alla lärare sen ska tvingas läsa. Jag upprörs av en vision som handlar om det vi inte ska ha kvar istället för det vi vill uppnå. Bort med klasser och det som ger struktur och trygghet för mängder men inte ett ljud om vad det ska ersättas med. Är det möjligheter med internet som kommer se till så att alla får information om mötesplatser eller är det nya fysiska platser som eftersträvas?

    Jag har arbetat med visioner i ett större företag och den här typen av negativt formulerade, ta bort formuleringar, de var bannlysta, åtminstone medan företaget gick bra. Visst kan vi begära att visioner är formulerade så att vi ser vilka underliggande värderingar som styr? Är det först till kvarnen, den som har egna trygga mijöer, den som kan ta plats som ska prioriteras? Det går förstås inte att bevisa detta men jag tycker att visioner ska vara tydliga med vilka värderingar som styr så att de kan kritiseras eller berömmas för sitt budskap.

    • Björn skriver:

      Jan, rent generellt så är det såklart bra om visioner kan vara tydliga och konkreta. men det är svårt att skriva recept för framtidens soppkök. om man tittar på andra tankar och ideér som på sin tid var visionära och nyskapande så var de ofta utdömda som oförståeliga eler ”flummiga” av sin samtid.

      vill också påpeka att jag inte helt störtsäkert skriver under på allt som staffanstorps kommun framför i sin vision för nya skollokaler. men det är viktigt med visioner, rent principiellt!

  2. Anna-Karin Frisk skriver:

    Jag är också trött på att det saknas visioner för skolan -. om vad den skulle kunna vara. När jag läser hela dokumentet bakom utsnittet ovan, så känns det dock som en delvis förklädnad av marknadens krav. Verkar inte finnas plats för någon typ av bildning. Jag är inte heller helt övertygad om att skolan med nödvändighet ska vara det samma som samhället, även om jag håller med om att lärmiljöerna bör utvecklas avsevärt så luktar detta alltför mycket ekonomisk besparing.

    Att ‘kunskap’ ska ersättas med ‘entrepenörskap’ känns som en skrivning som är helt i linje med ett nyttoperspektiv på lärande som jag inte helt känner mig bekväm med. Att jämföra skolan med en fabrik (som görs i texten) är ett exempel på detta (ironiskt nog så ligger en del av kritiken just i att Björklund och bakåtsträvarna inte fattar att skolan måste bort från industrisamhällets värderingar när åtminstone EN möjlig tolkning är att Staffanstorps text just är helt inne på att skolan måste rätta sig efter marknadens krav på effektivitet och ), ett annat exempel är att elever ska bedöma om de lär sig ”rätt” saker (oklart för vem) och att de lär sig tillräckligt fort.

    Skolan ska definitivt förändras. Skolmiljön som sådan måste utmanas och nya tankar, drömmar och visioner utvecklas. När jag läser det korta avsnittet som Björklund förfasar sig över så håller jag med att det är flummigt även om jag inte delar Björklunds åsikter om vad skolan måste vara. Jag är håller inte heller med om att de slutsatser som dras om vad som behövs i framtiden med nödvändighet är ”sanna” . Om framtiden vet vi inget – men vi vet att många av dem som inte fått del av det samhälliga kunskapskapitalet, eller allmänbildningen, ofta hamnar utanför. Lärande och tillgången till kunskap är en demokratifråga.

    • Björn skriver:

      Anna-Karin, din kommentar väcker en hel del intressanta frågor. Jag själv gillar tanken på det entreprenöriella lärandet (begreppet måste inte betyda ”starta företag”). Beträffande kunskapen som sådan så skulle jag hävda att den alltid är nyttoinriktad. Kunskap är alltid ett instrument för praktiskt handlande.

      Hursomhelst, jag delar inte Staffanstorps alla beskrivningar och visioner. Men flera av dem. Vi kan nog vara överens om vikten av att ha visioner och utopier. Om framtiden vet man ytterst lite. Därför skall man fövänta sig det oförväntade🙂

  3. klalin skriver:

    Intressant sammanträffande det där med att 99,9% dött ut. Det motsvarar ju den andel som inte bor i Staffanstorp. Jag börjar förstå varför Björklund går i taket. Rädsla är sällan rationellt grundad. Den hämtar sin näring ur associativa preverbala domäner.

  4. Ping: Vad vore vi utan Staffanstorps visionärer? | Digitala verktyg för lärandet. | Scoop.it

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s