Det omöjliga uppdraget

Ibland slås man av skolans, och lärarens, omöjlighet.  En inte så liten paradox med skolan är att den skall verka utjämnande på samma gång som den är samhället största sorteringsapparat och verktyg för uppehållandet av social ojämlikhet. På samma gång som skolan snällt sorterar människan till olika positioner i det ojämlika samhället så skall den alltså motverka denna uppdelning. Jag förstår inte riktigt hur det går till. Om det nu går till.

Som lärare skall du verka kompensatoriskt, dvs du skall försöka motverka de sociala ojämlikheter som samhället genererar. I andra änden skall du ändå lägga grunden för samma ojämlikhet genom att betygsätta, gradera och sortera eleverna så att de får olika ingångar, med olika möjligheter, i vuxenlivet.

Om man menar allvar med skolans kompensatoriska funktion så kan man inte begränsa sina krav på jämlikhet till skolans värld. Man måste se det omgivande samhällets ojämlikhet. Man måste också se det som ett hanterbart problem och inte som en faktiskt och ledsam omständighet omöjlig att påverka.

Bloggat: , , , , , , , , ,

Det här inlägget postades i Objektiv fakta, Politik, Skola, Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Det omöjliga uppdraget

  1. klalin skriver:

    Moment 22 är fortfarande en läsvärd bok. Bokens dilemma, inte helt obekant.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s