Latour, von Schantz och Lundahl

Lite mer tankar om Latour, den moderna världens självbedrägeri och vetenskap (som en fortsättning på det här). Passande nog snubblade jag precis över ett praktexempel när jag läste Helena von Schantz inlägg om pedagogikforskaren Christian Lundahl. I en kommentar till inlägget påpekar Helena hur olyckligt det är att Lundahl inte separerar sina åsikter från sin forskning. Som om det vore möjligt. Men det finns ingen sådan vetenskap, separerad från tyckande/ideologi/metafysik.

Så vad är alternativet? Vi kan inte renodla objekt från subjekt, natur från kultur, i själva verket hanterar vi alltid hybrider, sammanvävningar. Det gäller att omfamna dessa hybrider istället för att sky dem.  

Lundahl är inriktad på betygsforskning. Betygsättningen blir intressant i sammanhanget eftersom det är där läraren utövar ”vetenskap” gentemot sitt objekt. Läraren försöker få ”naturen”/objektet/eleven att tala genom den ”experimentella utrustningen”, som i det här fallet utgörs av skolsystemet och dess infrastruktur. 

Målet är då att skapa situationer där naturen/objektet/eleven själv talar genom läraren som bara blir ett medium för naturen/objektet. Men dessa separerade situationer är som sagt inte möjliga. Men vi ordnar världen som om de vore möjliga. Därför blir följden, när hybridiseringen blir allför påträngande, att förespråka ännu mer separation

Rent konkret innebär det t.ex krav på centralrättade prov, mer standardiserade tester etc. Åtgärder som innebär att avståndet mellan objekt och subjekt ökar och den förmodade objektiviteten likaså. Om vi ska tro Latour så är det en chimär, det som egentligen sker är helt enkelt att hybridiseringen, sammanvävningen, mellan natur och kultur göms undan. Men försvinner gör de inte.   

Bloggat: , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Det här inlägget postades i Skola, Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Latour, von Schantz och Lundahl

  1. coolaliaz skriver:

    Om det finns något att hämta i detta – vad rent konkret gör centralt rättade prov till något icke ändamålsenligt? Snacket om objekt och subjekt, vad utgör dessa i klassrums- eller provsituationen?

    • Björn skriver:

      Coolaliaz, det här var inte något som primärt handlade om centralrättade eller standardiserade prov. Men jag har tidigare skrivit mer utförligt om varför jag ogillar en sådan utveckling, bl.a. i dessa bloggposter:
      Standardiserade prov
      Vem gynnas av standardiserade tester?
      Framtidens skola = standardiserade tester?

      ”Snacket” om objekt och subjekt, tja, jag är osäker. Jag har inte lyckats koka ner det till en så konkret nivå ännu, det tar tid med nya saker och jag är en ren amatör. Vad tror du själv om det? För min del är detta främst en intressant ontologisk diskussion som säger en del om hur världen är beskaffad, och hur vi kanske borde uppfatta den för att utvecklas i nya riktningar.

  2. Björn, det här var ett kryptiskt inlägg. Men du har nog missförstått mig en aning. Det jag ifrågasätter är att Lundahl inte forskar förutsättningslöst. Ibland är utgångspunkten för forskningen en fråga, ibland en tes. Men målet måste alltid vara att komma närmare sanningen. Inte att få det svar man vill på frågan eller att till varje pris bekräfta sin färdiga tes. Riktiga forskare är sällan tvärsäkra. Ju mer man gräver in sig i ett ämne desto mer å andra sidan, å ena sidan dyker det upp.

    • Björn skriver:

      Helena, min poäng var väl just att det inte går att forska förutsättningslöst. Men visst finns det mer eller mindre hederliga forskare. Hur Lundahl är i det fallet har jag ingen direkt uppfattning om. Har inte läst någonting av honom. Men är sanningen sådan du påstår är det givetvis trist.

  3. Göran Tullberg skriver:

    Björn skriver: Vi kan inte renodla objekt från subjekt, natur från kultur, i själva verket hanterar vi alltid hybrider, sammanvävningar. Det gäller att omfamna dessa hybrider istället för att sky dem.

    Du förnekar objektiv vetenskap. Självklart finns den. Att omfamna hybrider tyder på brist på kritisk granskning! Tror du att matematik, fysik, kemi, biologi är subjektiva vetenskaper. De växer fram just genom upprepade prov och genom att de passar in i ett logiskt vetenskapligt sammanhang.

    • Björn skriver:

      Jag misstänker att Latour hade svarat att man genom att förneka hybridiseringen bara gömmer undan den och ytterligare döljer det maktmissbruk som den förmodade separationen är tänkt att förhindra.

      En sak till, bara för att något är logiskt är det inte vetenskapligt, sant eller objektivt…

      Men vi avslutar den här diskussionen nu. Du är fast i moderniteten och har inget intresse av att ifrågasätta den. Diskussionen kommer inte att komma någonstans.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s