Tänk om

Skolan är i grunden en sorteringsmaskin. Sorteringen är skolans huvudsyfte i det moderna, kapitalistiska samhället. Via betygen kan agnarna sållas från vetet och var och en föras till sin rätta (förlåt, samhällets rätta) fålla. Eftersom vi har ett samhälle som är ojämlikt, där olika positioner innebär olika mycket makt, inflytande och rikedom, så blir skolan tvunget en apparat för att upprätthålla en sådan struktur. Wilhelm von Humboldt uttryckte det som att:

Sociologiskt sett är utbildningssystem syftade till att bevara de existerande sociala och ekonomiska strukturerna snarare än att förändra dem.

Så länge vi har ett sådant samhälle kommer vi att behöva betygen. Forskning visar att betyg leder till sämre kunskaper jämfört med att betona och stimulera elevernas nyfikenhet och inre lust att lära. Men det finns också de som menar att tidigare betyg gynnar just de förfördelade i vårt ojämlika samhälle allra mest. Men då måste man förstå att det ”gynnar” dem i just den här kontexten, i just det här samhället.

Tänk om samhället, och arbetsmarknaden, såg annorlunda ut? Då kanske betyg hade spelat mindre roll. Idag är de allt. Istället för en arbetsmarknad där vi skall tävla om olika positioner som ger olika mycket makt, inflytande och rikedom skulle vi kanske kunna utveckla vad Pareconförespråkarna kallar för balanced job complexes. En organisationsform där vi delar på arbetsuppgifterna istället för att konkurrera om dem. Då hade vi kanske inte behövt en skola som var en sorteringsmasking utan en skola som fokuserade på just elevernas nyfikenhet och lust att lära.

Såna här förslag och idéer sågas nästan alltid. Det är orealistiskt, ogenomförbart, strider mot den mänskliga naturen, naivt etc. Det hör till. Begreppet utopi har i vardagligt tal kommit att betyda just orealistisk. Helt felaktigt. Utopier är viktiga. Om man inte ens kan föreställa sig något annat så vore förändring omöjligt. Om historien lärt oss något så är det att vi bör vänta oss det oväntade.

Läs: Björn Kindenberg, Helena von Schantz, Hos en danslärare, Metabolism, Flumpedagog, Christermagister, Skollyftet

Bloggat: , , , , , , , , , , , , ,

Det här inlägget postades i Skola, Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Tänk om

  1. Göran Tullberg skriver:

    Så är det tyvärr. Betygen bör i stället hjälpa elever och lärare i utbildningen. De skall vara en drivfjäder (som sockerbiten för cirkushästen) och även en bekräftelse. De skall komma direkt på prestationen. Alla elever skall få de betyg de önskar genom att prestera upp till målet.

    Betygen skall inte sortera. Sortering är ofrånkommlig, men den sker bättre genom elevens fria val grundad på önskemål och förmåga. Skolan kan inte göra alla elever lika och bör inte försöka. Eleven bör själv få välja sin olikhet via val! ”Detta skall bli min profil, sådan är jag”.

    Alla politiska riktningar blir med tiden allt mera konservativa. De blir det för att kunna BEHÅLLA sin makt och sitt inflytande. Förändra är dessutom oftast svårt och stöter på patrull.

    Betygen är dåliga urvalsinstrument. Dessutom blir de sämre just för att de blivit urvalsinstrument – vi har hört om glädjebetyg och betygspress från rektor och föräldrar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s