Lösryckt om skolsystem

I perioder av hot sluter man sig samman och skyddar de sina. Jag vill inte påstå att frågan lärarlegitimationens ursprung besvaras så enkelt. Men det ligger en viss sanning däri.

Det större historiska/samhälleliga perspektivet är känt sedan tidigare av er som läser bloggen. Vi rör oss i övergångarna mellan det moderna och postmoderna samt mellan disciplin- och kontrollsamhälle. För att ha en hygglig chans att förstå lärarens (och utbildningens) roll och utveckling tycker jag att man bör studera de där begreppen.

Sidospår: Jag misstänker att det är dem där mer abstrakta delarna av utbildningen som många blivande lärare tycker är trista och onödiga (”det här har ju inget med yrket att göra, vi måste ju läsa konflikthantering”). Jag är som bekant av annan åsikt.

Huvudspår, återigen: Jag gillar tanken på skolan som ett system, och då som ett öppet system. Tänk ekosystem. Det går inte att skapa skarpa gränser mellan olika system, utan alla system genomkorsar varandra mer eller mindre, världen består av system av system (Eller sammansättningar av sammansättningar, assemblage).

Lars Ingelstam skriver om skolan utifrån ett systemperspektiv i Kampen om kunskapen. Han påpekar där att läraryrkets professionalisering, där lärarlegitimationen är kronan på verket, riskerar att stänga skolsystemet från inflytande utifrån. Jag tror det ligger en hel del i resonemanget.

Strävan att avskärma systemet härrör till viss del ifrån läraryrkets förlorade privilegier, sänkt lön etc. Det är en förståelig reaktion. Men vi behöver bli medvetna om att det också bidrar till en olycklig isolering.

Ingelstam jämför med yrkeskategorin ingenjörer, som aldrig eftersträvat professionalisering på det sätt som lärarlegitimationen innebär. Skälet är att ingenjörer verkar i många olika verksamheter, med vitt skiftande uppgifter.

När utbildningssystemet luckras upp alltmer så känns det som om även lärare närmar sig ingenjörernas situation. Vi borde kanske tänka över om inte reaktionen borde vara att hantera de nya flödena av influenser i skolsystemet istället för att stänga de ute?

Bloggat: , , , , , , , , , ,

Det här inlägget postades i Skola, Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Lösryckt om skolsystem

  1. Göran Tullberg skriver:

    RAKA SPÅRET!

    Skolans uppgift är att lära. Lärarna leder utbildningen. OBS! LEDER! I realiteten leder lärarna. SKL och rektorer LEDER INTE SKOLAN annat än formellt.

    Utbildningen skall vara kontinuerlig. Steg för steg skall den föra eleven framåt. Det får inte finnas brott i kontinuiteten. I varje steg finns lärare som leder utbildningen. Deras uppgift är att säkra sin del i den enskilde elevens utbildning.

    Vilka förmågor skall lärare ha? H*n måste (1) Ta väl vara på eleverna – en social uppgift (2) Organisera lärande (3) Bedömma och utvärdera resultaten.

    Det är på de punkterna en lärares förmåga skall bedömas. H*n skall skapa trivsel och effektivitet och vara garant för säker kvalitet i utbildningen.

    Utbildningen skall inte vara ”lösryckt” – appropå Björns överskrift och som min kritik mot skolans organisation och arbetssätt. Skolan av idag är just lösryckt och diskontinuerlig. Utan samband, utan helhet, söndertrasad i småbitar utan samband.

    Jag har gång på gång framhävt att lärandet skall vara MÅLSTYRT – INTE ÅLDERSSTYRT. Om åldern skall avgöra hur väl utbildad eleven är, så kan vi slopa skolan helt. När skolverk, regering eller riksdag påstår att lärandet är målstyrt, så ÄR DET INTE SANT!

    Målen skall styra utbildningen. Det är läraren som STYR UTBILDNINGEN mot målen. Det är h*n som GARANTERAR att eleven nått de mål som skall nås!

    Varje ny del av utbildningen vilar på kunskaper och förmågor som eleven erhållit i steget föra. Det är RAKA SPÅRET! Ingen elev misslyckas då – garanterat!!

    Jag tar upp Björns olika frågeställningar:

    Lärarna skall leda och garantera utbildningen. Därför måste de kunna leda och stå som garant för hög kvalitet. De måste prövas. Provet under ett år (undantagsvis längre), som regering och riksdag kopplat till legitimering, skall vara så fullständigt att den legitimerade blivit garanterat kunnig i att leda och utvärdera. Alla som inte är legitimerade är hjälplärare till de verkliga legitimerade lärarna – LEDARNA!

    Därför måste dessa lärare ha självklara privilegier i form av löner och lokaler som motsvarar deras funktion som ledare och ständiga förnyare. De måste fordra att andra mindre kunniga och mindre funktionella ”subledare” som rektorer, vicerektorer, kommunala skolledare och skolfunktionärer försvinner, så att lärarnas ledarroll klargöres. Skolan måste förstatligas! SKL står ivägen för en funktionell skola!

    Björn talar om samhällets förändringar i termer av moderna och postmoderna samt diciplin- och kontrollsamhälle. Skolans roll är kristallklar – DEN SKAPAR DET NYA SAMHÄLLET! Självklart skall den arbeta demokratiskt och sikta på en framtida utveckling – skolan skall lära för livet. Den legitimerade läraren skall se till att ”lära för livet” blir mer än bara en slogan! Lärarna håller samhällets framtid i sin hand!

    Det finns inga sidospår i lärarnas uppgifter. De skall i första hand kunna FÖREBYGGA konflikter, i andra hand kunna hantera dem. Lärarnas uppgift är att skapa trivsel.

    Björn för in ett begrepp assemblage för att beteckna ”grupperingar”. Samhället är som hjärnan med trådar mellan olika funktioner. Det har alltid varit så och elevens väg till framtiden innehåller förståelse av helheten, men samtidigt knytning till en mindre del – ett yrke eller ett områden av anknutna yrken. Specialiseringen är viktigare i dag än förr då 98% var jordbrukare. Skolan måste annamma en ny värld.

    Ingelstam jämför läraryrket med ingenjörsyrket. Jag är i grunden ingenjör och har sysslat med just utbildning av ingenjörer. Det som slår mig är hur mycket förutsättningarna ändrats för både lärare och ingenjörer. Inom båda områdena har politiker klampat in och i oförstånd förvandlat realiteter till spekulationer.

    Att vara ingenjör eller lärare är att kunna och att veta. Politik är att vilja. Nu har förmåga och kunnande krockat med vilja utan kunnande. Landet och världen har politiserats. Skolan ligger i ruiner efter kommunaliseringen. Den hårda styrningen uppifrån ifrågasättes här och i länder där folket reser sig mot regimen.

    Jag vill ha en fungerande skola ledd av folk som vet och kan = av GARANTERAT kunniga lärare – inte av politiker. Politiker får sätta mål och lågar, men så att de blir begripliga och kan hjälpa lärarna att få ett fungerande målstyrt lärande i skolan.

    Det är tjafs om hur mycket tid läraren skall arbeta och hur h*n skall arbeta. Jag förstår inte varför. Jag har styrt min undervisning och jobbat så många timmar som behövs och det har varit många timmar. Formellt hade jag 36 timmar i laboratorie-utbildning och 18 (eller mindre) i högskolan och efter eget kynne när jag forskade eller var curriculum development expert.

    Min verkliga arbetstid och mitt sätt att arbeta har varit helt oberoende av vad okunnigt folk ställt upp för mig. Jag är ledare och jobbar så mycket som behövs och på ett sätt som politiker och rektorer inte ens vet något om eller förstår. Jag vet – de vet och förstår i stort ingenting av mitt jobb. Politiker! Styr i stället läkarnas hjärn- eller hjärtoperationer – det begriper ni säkert bättre än utbildning!

    Jag hävdar att skolan är sk-t och att den måste helt förändras. Den duger inte ens att lappa på. Jag har talat om här och på andra ställen hur den måste ändras TOTALT!

    • Björn skriver:

      Ok. Jag tycker mig förstå stora delar av dina synpunkter.

      Göran, tänk på längden på dina kommentarer. Jag råder dig att skaffa en egen blogg att skriva på, utifall kommentarerna blir så långa som ovan.

  2. Göran Tullberg skriver:

    Tack Björn! Jag skall vara kortfattad.

  3. Vidi skriver:

    Att inte vem som helst får bli lärare i svensk skola är väl rimligt? I sht som staten in längre
    är ensam arbetsgivare. Sen måste någon ha delegation på kompetensförklaring. Vem skall
    det vara? Rektor? Mitt svar är nej, för ett sånt system leder till och har lett till många obehöriga. Förr var
    det SÖ, och det systemet fungerade. Har du ett bättre alternativ? Lokala politiker?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s