Är du intresserad?

Kanske är jag sist i ledet att läsa Peter Gärdenfors bok Lusten att förstå : om lärande på människans villkor. Tanken om yttre och inre motivation är vägledande i det som driver den lärande människan. Sven-Eric Liedman använder i sin bok Hets begreppen genuint och instrumentellt intresse för att beskriva samma förhållande.

Han kommenterar förhållandet väl när han påpekar att i den bästa av världar samspelar de två motivationstyperna. Mindre trevligt när de två typerna står emot varandra.

I praktiken svarar det här mot inre och yttre styrning av intressen, och således också kunskapande (bildning är också ett bra begrepp). Segolsson skriver om detta och menar att distinktionen kan luckras upp. Kunskapande kanske alltid rör sig mellan människans inre och yttre styrning, mellan instrumentellt och genuint intresse.

Utbildningen har formaliserats, allra hårdast sedan 1800-talet och framåt, för att styra de genuina intressena. Gärdenfors påpekar också att för hård påtryckt yttre motivation skadar den inre motivationen att kunskapa/lära. Kanske ska vi inte dra likhetstecken mellan formaliserad utbildning och yttre, instrumentell, motivation men inte desto mindre påpekar Gärdenfors att det mesta som vi lär sker genom informellt lärande.

Informellt i betydelsen att den lärande har kontroll över såväl medel som mål. Medel och mål är inget som tvingats på utifrån. Gärdenfors pekar kanske, tycks det mig, på det som Ivan Illich redogjorde för redan 1971 i Deschooling Society.

Hursomhelst, om en yttre styrning är nödvändig för lärande/kunskapande så är det av yttersta vikt att fråga vem som styr, hur ser styrningen ut och om kan den se annorlunda ut. Makt är viktigt.

Bloggat: , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Det här inlägget postades i Skola, Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Är du intresserad?

  1. Göran Tullberg skriver:

    Inre och yttre motivation.

    Jag tolkar det som ”vad jag vill” (inre) och ”vad andra vill” (yttre). Om vi vill samma, så finns inga problem. Är vi helt oense, så skär det sig. Självklart.

    De som skriver mål måste se till att målen är både funktionella och lockande för elev och lärare. Eftersom alla elever inte känner likadant, får skolan tillåta viss valfrihet. Läraren kan presentera målen och upplägget så att det framstår som attraktivt.

    Segolson skriver; ”Samtidigt går det inte att bortse från att utbildningssystemets grundläggande struktur bygger på att nå mål och en examen under en bestämd tid. Betyg ska sättas för att fungera som urvalsinstrument för att nå nya nivåer i utbildningssystemet.” (slut citat)

    Han har rätt, men systemet är dåligt. Att nå mål är OK, men att göra det på bestämd tid innebär en våldsam kollision mellan inre och yttre motivation. Den som väl klarar att nå målen, men inte på bestämd tid råkar illa ut. Att betygen bara skall vara urvalsinstrument är inte OK. Det har påpekats under 50 år av pedagogiskt kunnigt folk. Betygen är alltför värdefulla. De skall främst underlätta lärandet.

    Skolan måste vara till för alla elever (En skola för alla), men den skall formas efter individen (En skola för en var). Då är det mycket lättare att motivera elever.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s