Vetenskapliga bevis är skitsamma

Jan Björklunds katederinlägg på DN Debatt är inte särskilt välunderbyggt visar det sig. Slutsatsen att bristen på katederundervisning ligger bakom den svenska skolans tapp i standardiserade internationella kunskapsmätningar bygger på en enskild studie. Forskaren Bo Malmberg skriver att:

Studiens författare är själva mycket försiktiga i sina konklusioner och varnar för att dra förhastade policy-slutsatser: ”We thus refrain from formulating any policy conclusions that call for more lecture style teaching in general”

Detta struntar Björklund i och gör istället tvärtemot vad forskningen råder honom. Märkligt. Malmberg noterar också att:

helklassundervisning har minskat från 66% på 1960-talet till 44 procent på 2000-talet. Men redan på 1980-talet var katederundervisningen nere i 50%. Och som IFAU rapporten redogör för så stod svensk skola sig starkare under 1990-talet än under 1960-talet. Det är under 2000-talet som resultaten har rasat. Granström siffror talar alltså emot Björklunds slutsats att mindre helklassundervisning ligger bakom försämrade resultat i svensk skola enligt PISA.

Tänka sig, kan det finnas andra orsaker till svensk skolas försämrade resultat på internationella tester?

Bloggat: , , , , , , , , , , ,

Det här inlägget postades i Skola, Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Vetenskapliga bevis är skitsamma

  1. Maths skriver:

    Det menar du inte? Ärligt talat, så var det många tankar på 90-talet som inte var riktigt grundade. Det var som om det årtiondet hade en strömning av antiintellektualism. Ett sånt tecken var att vi fick in begreppet ”det kompetenta barnet” i Lpfö.

  2. Maths skriver:

    Svårt att ge ett svar i en kort kommentar. Jag har skrivit ett inlägg där jag diskuterar Jesper Juuls berömda bok. Vad Jesper gör, är att ställa en fråga: tänk om barn är kompetenta? Sedan lämnar han ämnet, inga definitioner av kompetens eller hur det skulle yttra sig hos små barn. Istället talar han om familjerelationer, vilket är han gebit.

    Rent vetenskapligt är begreppet ‘det kompetenta barnet’ precis lika luddigt. Men ändå används det. I en artikel jag håller på att läsa, tar författaren upp att det finns olika uppfattningar om vad kompetens är. Men sedan hoppar även hon över definitionerna. Läser man det hon sedan skriver, så framträder en cirkeldefinition: barnet är kompetent när vi tycker att det visar kompetens. Vad säger man om sånt?

    Så vad är den här ”amöban”? Var och en har ju sin egen uppfattning. Och i min bransch är det i princip synonymt med att barnet kan.

    Och hur ”kompetenta” är barn? Som jag ser det nu, verkar det vara en barnsjukdom, för det går över någon gång under puberteten.😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s