En välfunnen kritik av historieundervisningen

Häromdagen kom jag hem och slog av en slump på TV:n precis i rätt tid för att få se Alexander Bard leverera en mycket vettig kritik av historieundervisningen i svensk skola (ska försöka hitta en länk). Jag ska försöka återge kritiken i dess huvuddrag.

Bard kritiserar undervisningens uppdelning i sten-, järn- och bronsålder. Dessa ”åldrar” uppfanns i mitten av 1800-talet då industrialismen blommade (ett dåligt ordval) och fabriken stod som kronan på det mänskliga verket. Det handlade alltså om att tämja olika material. Från sten- vidare mot brons- och järnåldern. Fabriken var kulmen på detta tämjande av material.

Istället, menar Bard, borde undervisningen ordnas efter vår nuvarande ordning. Tämjande av material är inte centralt längre. Kommunikationen är vår hegemoniska produktionsform. Därför kan vi ersätta våra tre förhistoriska ”åldrar” med införandet av fyra innovationer:

  1. Talspråket
  2. Skriftspråket
  3. Tryckpressen
  4. Internet

Dessa fyra har inneburit revolutionerande förändringar i mänsklighetens historia och i dagens kommunikationssamhälle vore de en mer lämplig utgångspunkt än materialåldrarna.

Bloggat: , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Det här inlägget postades i Skola, Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s