Nu dreglar Eva-Lis och Metta

Så var förslaget om lärarlegitimation klubbat i riksdagen. Jag är skeptisk. Precis som Mats undrar jag vem Jan Björklund vill jävlas med.

Förverkligandet av det här förslaget kommer bli synnerligen intressant att följa. Skolor kommer att få ett helvete med att lösa lärare med exakt rätt behörighet, med rätt ämneskombinationer för rätt åldrar. Jag misstänker starkt att detta kommer att leda till en lavinartad ökning av lärartjänster som ligger på 23,6% eller liknande för att passa in i läroplan och budget.

Hur många F-6-skolor har idag en lärare behörig i hem och konsumentkunskap t.ex, och hur stor del av tjänsten kan det ämnet täcka? Det kommer bli ett 10 000-bitars pussel, med jävligt mycket blått…

Våra två fackförbund är nöjda med lärare-läkare-parallellen. I våta feberdrömmar hägrar läkarlönerna. Men jag förstår faktiskt inte skolans fullständigt rabiata inställning till exakt ämnes- och åldersbehörighet. När jag uppsöker en vårdcentral får jag oftast träffa en allmänläkare

Eva-Lis Sirén och Metta Fjelkner sitter säkerligen och dreglar över hur lärarens status kommer att skjuta i höjden (vilket inte alls är säkert). Jag är delvis allergisk mot statusdiskussionen och känner inte på något sätt att läraryrket är viktigare eller finare än något annat yrke.

Uppdatering: Flumpebloggen om lärarlegitimationens Moment 22

Media: GP, Metro, SvD, Aftonblaskan

Bloggat: , , , , , , , , , , , , ,

Det här inlägget postades i Skola, Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

26 kommentarer till Nu dreglar Eva-Lis och Metta

  1. Jan Lenander skriver:

    Ska vi få en chans att bli av med de obehöriga lärarna nu. Det finns en myt kring alla problemen med duktiga obehöriga lärare som får det besvärligt. Sanningen är att lärarutbildning trots all kritik ger värdefulla erfarenheter men kanske ännu viktigare är att de som inte ens har intresset för att göra ett praktiskt pedagogisk ett halv år sållas bort.

    Jag har tagit över efter en obehörig lärare som satte glädjebetyg och lät eleverna göra kaststjärnor på lektionerna. Jag har mött mängder av elever som haft obehöriga NO-lärare och kunde absolut ingen fysik när de börjar teknikprogrammet på gymnasiet. Det är verkligen avskyvärt för eleverna med vår nonchalans inför kunskapen de behöver.

    • Björn skriver:

      Jag tror dig, det finns säkerligen många usla obehöriga lärare. Men hur lyder den där myten som du omtalar?

      ”vår” nonchalans? inte min iaf…

    • Mats skriver:

      Jag håller med Björn. Det här förslaget är inte genomtänkt.

      Jag svarar Jan på min blogg så här (samma inlägg – och nu blir det konstigt?) Vi försöker hålla oss här tror jag.

      Mats till Jan:
      Jag menar nog att du använder ordet ”vi” på ett slarvigt retoriskt sätt.

      Frågan är vad som är nationellt intresse, barnens perspektiv eller bara vanlig facklig positionsframflyttning?

      Exempel på dåliga lärare har lågt bevisvärde och jag rekommenderar att vi vi i samtalet försöker vara försiktiga med utsagor om vad som är ”sanningen”.

    • janlenander skriver:

      Alla i skolans värld hålls ansvariga för elevernas försämrade kunskaper och därför kan ingen lärare komma undan den skada som obehöriga lärare har ställt till med i skolans värld.

      Det är medvetet provocerande att använda vi, men jag gör det mycket riktat till dig Björn, för du är en av de som kommer få dela ansvaret för elevernas lärande.

  2. Ja Björn, skolan kommer att få ett helvete – eller rättare sagt kommunerna. Och det faktumet understryker hur nödvändig den här reformen är. Eleverna har rätt till lärare som vet vad de sysslar med och det helvete du beskriver är beviset på att de har förvägrats den rätten med råge.

    • Mats skriver:

      Nya ämnen, nya kursplaner, nya åldersspår – tre olika lärarutbildningar som delvis har försökt vara nyskapande och bygga på en annorlunda kunskapssyn med tematiskt arbetssätt. Nu sträcker regeringen ut tungan och säger till dem: vi bara skojade! (även om rektorerna ska erbjuda vidareutbildningar om än underfinansierade?)

      Nej, jag tror att det inte går att utse kommunerna till huvudsyndabockar här. De studenter som har läst utredningarna om framtidens skola och utbildat sig för den riskerar att bli offer när vi plötsligt återskapar 50-talets ålders- och ämnesstruktur.

      Men vi är helt överens om att barn förtjänar lärare som vet vad de sysslar med!

      • janlenander skriver:

        Legitimationen lyfter bara fram vilka kunskaper eleverna behöver ha hos sina lärare. Lärarutbildningarna ska sen formas för att möta elevernas behov. Räcker tematiska koncept inte till för att ge lärarna rätt kunskap?

        Rekrytering av obehöriga lärare startade för länge sedan så det ansvaret är kommunernas oavsett hur olika lärarutbildningar utformats.

    • Björn skriver:

      Mitt stora issue med den här reformen är det som Mats snuddar vid här i tråden; återskapandet och cementerandet av förlegade ämnesstrukturer. Det finns ingen forskning alls som talar för detta. Det är bara tradition, och jag tror skolan skulle må bra av en annan inriktning.

      • janlenander skriver:

        Det är lämpligt att byta ut ämnesstrukturer mot något annat och det är inte alls lämpligt att slänga ut dem utan något annat. Även tematiska upplägg behöver ha kunskapsmål.

  3. Maths skriver:

    Du sätter fingret på ett viktigt problem, Jan, vad göra när det inte finns rätt folk? Ska eleverna har självstudier om dom ämnena? Samma problem gäller min bransch. Vad gör man när det inte finns utbildat folk? Lägger man ner en verksamhet då?

    Och det där med status stämmer, anser jag. Jag har varit med i åtminstone fyra fackföreningar. Alla har ägnat sig åt löner och arbetsvillkor. Utom Lärarförbundet! Där kan ordföranden inte skriva nästan någonting utan att få med ordet status. Sånt snack hörde jag aldrig i dom andra fackförbunden.

    • Anna skriver:

      Det spelar väl inte så stor roll vad du kallar det. Ämnen, teman, what ever. Skola är en konstruktion och vilka ramverk vi väljer tror jag är mindre viktigt än hur vi sedan rör oss i, på gränsen och utanför. Det finns ingen forskning som säger att det är bra med lärare utan ämneskunskap heller.

    • janlenander skriver:

      Min erfarenhet från annan verksamhet, företag och myndighet är att saknas rätt kompetens är det lämpligt att se problemen i vitögat och öppet ta konsekvenserna. Då kan man satsa på rekrytering, inskolning och att behålla de som har kompetensen. Rekrytering av obehöriga har ofta varit ett kamouflage för att eleverna inte får riktig undervisning. Om den som inte kan få personal bör lägga ner sin verksamhet så kommer många inse att det finns många personalkategorier skolan kan anställa för att täcka upp med det runt omkring. När duktiga lärare ska bevaka övergångsställen så har man gjort felprioriteringar.

  4. Anna skriver:

    Ja, på vårdcentralen kan det ju funka med en allmänläkare, deras utbildning går ju ut på att kunna diagnostisera och behandla vissa och att kunna identifiera vart de ska remittera andra. Jag tror att du är tacksam om du får en korrekt utbildad specialist när du behöver det, och det är eleverna också, de behöver alltid specialister.

    • Maths skriver:

      Min dotter är 22 år. Hon läste NO på gymnasiet, kemi var hennes favorit ämne. Hon ville läsa till kemist, men hade kört i fysik B. Därför läste hon om den kursen, ja faktiskt hela gymnasiekursen i NO, på ett basår på universitetet. Föll på fysik B igen, trots att hon egentligen kan den, hon hjälpte klasskompisar i gymnasiet att få MVG på den kursen.

      Om min dotter hoppar in och vickar som NO-lärare i grundskolan, tror jag att hon skulle kunna göra ett tillräckligt bra jobb. Visst, en som fått en pedagogisk utbildning kanske skulle göra det ännu bättre. Men i brist på bröd kan man äta limpa. Det är vad många föräldrar och rektorer också tycker.

      Däremot skulle jag inte vilja möta min dotter som vikarierande allmänläkare på vårdcentralen! Varför inte?

      Min dotter har nyligen gått ut skolan och har troligen de senaste kunskaperna i huvudet. Vilket t ex inte jag har. Hon skulle kunna undervisa ungdomar som ännu inte fått dessa kunskaper. Men som läkare har vare sig hon eller jag några erfarenheter. De kunskaper i sjukdomslära och medicin som en läkare förväntas ha, har vare sig hon eller jag stött på. Vi skulle inte kunna göra mer än godtyckliga gissningar. Det här är en anledning till varför jämförelsen mellan lärare och läkare faller.

      • Jan Lenander skriver:

        Det är vanligt att duktiga ungdomar ger privatlektioner men vi ska inte blanda ihop detta med ett fullvärdigt läraruppdrag med ansvar för många elevers kunskapsutveckling inom väldefinierade områden som kräver mycket kompetens. Jag tycker att obehöriga lärare visar samma attityd som gamla tiders kvacksalvare, bara för att de är duktiga ibland på något så finns det ändå en risk för att de gör riktigt dåliga saker ibland. Kraven på ansvaret och bredden hos lärarrollen ska förtydligas och höjas för elevernas skull. Då kommer parallellerna med läkaryrket att öka för konsekvenserna av en dålig lärargärning är stora för individerna som drabbas.

      • Anna skriver:

        Maths: Att just du och din dotter inte har de kompetenser som krävs för att vara läkare är kanske inte bevis nog för att man inte ska dra paralleller mellan lärare och läkare. Som jag ser det är vissa paralleller intressanta och andra oväsentliga, som alltid när man jämför ”äpplen och päron”.
        Angående allmänläkarna så är ju även det en specialisering, du kan alltså på vårdcentralen möta en läkare som efter sin grundutbildning och AT utbildat sig ytterligare fem år. Knappast jämförbart med att låta lärare undervisa i vad som helst bara de har en utbildning.

      • Maths skriver:

        Vilka paralleller är då intressanta? Jag trodde hela läkarkitet var intressant: lön, status, legitimation etc.

        Sedan har du helt klart en poäng i att alla inte kan undervisa i allt. OK, jag som ”undervisar” 1- och 2-åringar ska ju helst kunna göra det.😉

      • Anna skriver:

        Eftersom man valde vägen legitimation, och inte auktorisation, är det inte så konstigt att systemet får likheter med andra legitimationsyrken. För de flesta av oss tror jag inte alls att det är något bekymmer.
        För oss som talat länge och ofta om hur det här ska gå till så är jämförelserna med en mängd olika yrken inte nya. Simplast av dem alla är väl tanken att åka taxi med en förare som inte tagit eller blivit av med sitt körkort. I mängder av yrken är det självklart att vi kan lita på att alla vi möter inte bara är kompetenta utan också har en godkänd utbildning, i skolans värld har det istället varit själklart att det är tvärtom. Alla har exempel på ”duktiga” obehöriga – men det handlar ju inte om antingen eller – vi vill ha duktiga behöriga och tror att det är fullt möjligt.

      • Anna skriver:

        Personligen skulle jag nog behöva både utbildning och legitimation för att skriva kommentarer – lyckas ju hamna på fel plats varenda gång. Den ovan skulle naturligtvis vara till Maths lite längre ner….

  5. Björn skriver:

    Usch, jag ångrar att jag drog in lärare-läkare-parallellen överhuvudtaget. Jag gillar den inte, utan tycker den brister på flera ställen.

    • Maths skriver:

      Men var inte det anledningen till legitimationen?

      • Anna skriver:

        Anledningen till legitimation har väl absolut inget med läkare att göra! Att vara lärare är ett mycket ansvarsfullt uppdrag och barnen/eleverna står i ett beroendeförhållande till sina lärare. Där kommer liknelsen med alla andra yrken med personligt ansvar, som manifesteras genom legitimation eller auktorisation, till pass. Vi vill ha elektriker med rätt behörighet, anlita en auktoriserad mäklare, gå till en psykolog med legitimation. Och skicka våra barn till en förskola/skola där legitimerade förskollärare och lärare ansvarar för undervisningen.

      • Maths skriver:

        De problem man försöker lösa med en legitimation måste man lösa på andra sätt. Legitimationen har hela tiden varit ett statusrace, inget annat. Och då har man tagit läkarna som måttstock.

        Men sedan är det underbart att du lyfter blicken lite. När du jämför med behörigheten hos elektriker och mäklare, då blir det plötsligt mer intressant. Jag har aldrig tidigare hört den jämförelsen och den kan bredda debatten något och göra den mer jordnära. Men tyvärr är det nog redan försent för den debatten. Lagen är klubbad, Skolverket har fått sina direktiv och då är det sjuk- och hälsovården som står som måttstock. Så vi får leva med här så gott det går. 😦

        Att barn och ungdomar är beroende av de vuxna som tar hand om dom, är jag helt med på! Och det glöms för det mesta bort, tyvärr. Men en medvetenhet om det här och hur man ska handskas med det, är en utbildningsfråga, kan jag tycka. Dessutom är det ett pågående projekt när man utvecklas i yrket.

      • Maths skriver:

        Det gör inget, för jag hittade dig ändå. Men jag förvärrar förvirringen genom att lägga svaret där det skulle ha varit och då får folk hoppa lite fram tillbaka.🙂

        Är det ändå inte så att de flesta inom skolan är bra och utbildade lärare? Så jag tror och hoppas det inte är de outbildade som är norm inom skolan. Och naturligtvis ska barn och föräldrar mötas av ”kompetenta och lämpliga” lärare. Frågan är bara hur nära 100% utbildade vi kan komma? Så nära som möjligt, javisst! Men se t ex på tillgången av förskollärare. Avdelningar utan en sådan är inte ovanliga. Och hur löser man det?

        Sedan är det en annan sak att jag är lite misstänksam mot jämförelsen med läkare. Breddar man det hela och tar in även hantverkare och andra, för att se hur olika system ser ut för att hitta ett som passar på dagis (aka förskolan) och skola, då är jag med. Men som det sett ut, med Lärarförbundets ordförande som inte tycks kunna skriva någonting utan att nämna ökad status, så blir det bara ett tomt statusrace. Tyvärr.

  6. Göran Tullberg skriver:

    BRA LÄRARE – BRA SKOLOR. DÅLIGA LÄRARE – DÅLIGA SKOLOR.

    Håller med Helena. Byråkraterna får ett dilemma. Vi behöver bra lärare, men vi behöver inte denna byråkrati som kostar enormt och hindrar skolan att fungera.

    Timplanerna och skolschemat måste bort. Det pedagogiska forskare påvisat sedan 60 år tillbaka. Timplanen säger att alla elever behöver just 1206 timmar för att lära ett visst ämne – oavsett elevernas intresse eller begåvning!! Det gör att alla elever som skulle behövt 12 timmar mer blir underkända, alla som klarar det fortare bromsas. Men hur kan lärande en skola underkänna elever. Då har skolan misslyckats.

    Skolschemat säger att schemahål måste fyllas med en lärare – sak samma nilken – bara den fylls. Då får lärare undervisa i helt andra ämnen än de är utbildade för. De tvingas då göra bort sig och eleverna får dålig utbildning.

    Skolan skall lära och den skall formas efter elevernas och lärarnas behov. Timplaner, årskurser, scheman som förstör all vettig undervisning och leder till en kaos måste bort. Vi måste få bra lärare och bra elever, för att få en bra och trivsam skola!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s