Not #8 Staten

Jag är notoriskt ambivalent i min inställning till skolans förstatligande och friskolereformen. Det irriterar mig att så fort man kritiserar friskoleboomen ställer upp en statligt förvaltad skola som enda alternativ. Jag önskar att jag hade kunnat tänka förbi staten.

Bloggat: , , , , , , ,

Det här inlägget postades i Skola, Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

8 kommentarer till Not #8 Staten

  1. Göran Tullberg skriver:

    För mig är en skola ägd av elever, föräldrar och lärare den bästa ägarformen. Självklart skall det vara antingen en en-ämnes-skola eller en yrkesutbildning.

    Det finns en konstskola i Stockholm ägd av eleverna. En journalist frågade en elev om det förekom förstörelse på skolan. Eleven lutade sig fram och såg honom i ögonen samt sade mycket sakta så att han skulle förstå:

    Detta är vår skola. Vi förstör inte vår skola.

    Om elever, lärare och föräldrar ser på skolan som VÅR SKOLA, så kommer den skolan att vårdas och alla vilja samarbeta.

    • Björn skriver:

      Göran, ja det ligger något i det du säger. Det gemensamma ägandet måste kunna realiseras utan staten.

    • Emelie skriver:

      Men i förlängningen äger föräldrarna och lärarna även den kommunala/statliga skolan, eftersom den finansieras av skattepengar. På min högstadieskola lät bild- och dramalärarna eleverna måla om hela skolan så som eleverna ville att det skulle se ut. Det satte stopp för förstörelsen där, uppenbarligen av samma anledning. Det kändes som vår skola. Det hände några år innan jag började där, men känslan satt liksom i, så det var fortfarande ingen som förstörde.

  2. Göran Tullberg skriver:

    Emilie!

    Du har rätt i att väggar målade av eleverna inte förstörs. Jag har rest runt i skolor och sett det. Det gäller hela vägen. Mobbing stoppas av elever, knark stoppas av elever. Vill du ha ordning i skolan, så får eleverna stå bakom. De är garanter!

    Du har fel i att kommunala/statliga skolor ägs av lärare och föräldrar. I praktiken gör de inte det. De ägs av byråkrater. Ju längre tiden går desto fler lager av byråkrati byggs på, studierektorer, biträdande rektorer, rektorer, skolchefer, områdeschefer, bypolitiker – alla vill ha något att säga till om. Hur skildras i boken ”Parkinsons Lag”.

    Skolan är inte till för oss föräldrar, lärare och elever. Den är bara till för byråkrater. Jag har många gånger arbetat i skolor där vi lärare styr. Det ger trivsel, effektivitet och god ekonomi till skilnad från de flesta skolor som styrs av rektorer – byråkrater.

    • Emelie skriver:

      Javisst, vi kan ju inte välja att sluta betala skatt, om skolan inte fungerar som vi vill. Men ändå… Jag måste fundera lite mer på det. Tack för boktipset!🙂

  3. Björn skriver:

    Jag tror ju också att ägandet måste komma närmare brukarna. Närmre än ägandet genom staten. Det gäller inte bara skolan utan även företag, industrier etc.

  4. Göran Tullberg skriver:

    Emelie!

    Parkinson upptäckte att byråkratin växer utan att mer uträttas. Mer pengar ger mer byråkrati. Jag tror att Sverige har världens i snitt dyraste skolor, men att kvalitén är medelmåttig och sjunker ju mer pengar som satsas.

    Det är inte mer pengar eller fler dåliga lärare skolan behöver. Det behövs bättre lärare, samarbete och klara meningsfulla mål. Byråkratin växer som en gökunge och kastar ut både elever och lärare i kylan. Ju mer pengar vi satsar desto fler rektorer och andra byråkrater får vi, desto sämre blir skolan. Det är Parkinsons lag (fyra lagar) tillämpade på Svensk Skola.

    När det gäller elevers förmåga att hålla ordning så går den inte att överskatta. Jag är själv urkass på att hålla ordning, men mina elever ser till att allting funkar alltid. Det första en lärare bör göra är att söka samarbete med eleverna. Det ger trivsel och effektivitet utan att läraren behöver anstränga sig. Vi lär elever göra jobbet!

    I Afrika var jag Currikulum Development Expert. Så fort trycket på elever och lärare försvann och de blev medarbetare för en trivsammare och effektivare skola, så tog de över allt skitjobb och skolan blomstrade och alla trivdes ända tills det gick för bra.

    När jag kom tillbaka från en semester i Kenya, så hade min rektor som jag samarbetat med och som lyckats så bra, fått en hög post som chef för universitetet. Kungens släkting hade tagit över. Han började med att ge 300 elever aga offentligt för att de talat Siswati (sitt eget språk) på rasterna i stället för engelska (angivna av ”kamrater” på rektors uppmaning) och fortsatte med att förtrycka elever och lärare,

    Plötsligt brast allt. Alla skickliga lärare reste därifrån och eleverna slutade jobba. Själv skulle jag fortsatt, men sa upp mig. Dagen jag reste hade en elev försökt ta sitt liv på grund av mycket svår mobbing och en ung kvinnlig lärare hade måst låsa in sig på toaletten sedan några nya dåliga lärare trängt in och försökt våldta henne.

    Lär dig det Emelie – så länge alla samarbetar för bättre trivsel och resultat, så kommer undervisningen att bli jättebra utan att du behöver göra mycket, men om vi förtrycker elever eller låta dem förtrycka varandra så går allt överstyr.

    • Björn skriver:

      Göran, det är kul med diskussion, men håll gärna ner längden på kommentarerna. Om det blir för långt så skriv ett eget inlägg.🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s