This is my kunskapssyn, tell me yours

Om någon knackade dig på axeln och bad dig förklara din kunskapssyn på ett enkelt sätt, hur hade du svarat då? Jag hade förklarat min kunskapssyn så här:

Fakta, färdighet, förståelse, förtrogenhet. Inte i någon hierarkisk, linjär ordning utan i ett ständigt samspel eller växelspel. Förhållandet dem emellan karaktäriseras alltså inte av ett trädets struktur (trädet växer nerifrån och upp, ifrån centrum och ut i olika förgreningar).

Istället följer kunskapens flöde en rhizomatisk struktur, ett rotsystem som växer åt alla håll och även skjuter ut skott och gör nya kopplingar var som helst i systemet.

Nu knackar jag dig på axeln och frågar: Hur förklarar du din kunskapssyn?

Uppdatering: Metabolism funderar också över kunskapssyn.

Lästips: Heiti, Tankspritt, Strötankar, Tysta tankar, Christer, Helena von Schantz, Metabolism, Olle Holmberg, Ina Alm

Bloggat: , , , , , , , , , , , ,

Det här inlägget postades i Skola, Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

9 kommentarer till This is my kunskapssyn, tell me yours

  1. Ping: Nyfiken på kunskap « metabolism

  2. Erik skriver:

    Varje gång någon frågar mig vilken min ”syn” är så gråter jag en tår för dumheten hos frågan. Det spelar ingen roll vilken min syn är, det som spelar roll är hur vi lever och regelbundet ser jag personer förespråka en ”syn” och leva tvärtemot den.

    Hillary Clinton förespråkar sin syn att föräldrar inte skall ge sina ungar regler – men vem frågar Chelsea hur Mamma behandlade sin egen dotter? Jag är trött på hyckleriet ifrågan. Då de flesta inte följer sina syner är svaret på vad som är deras syn helt värdelös information.

    • Björn skriver:

      Erik, det är ju tråkigt att jag fick dig att gråta så här på en fin lördag. Jag tror dock att våra underliggande uppfattningar om sakernas tillstånd spelar roll för hur vi agerar. Därför tror jag att det är viktigt att reflektera över det. Sen att vi inte alltid lever som vi lär är inte riktigt samma sak, tycker jag.

  3. Vilken otroligt bra fråga, Björn. Jag tycker att kunskap har ett egenvärde – dvs att det inte spelar så stor roll om kunskap är behövd eller inte. Det är faktiskt en stor del av min livsfilosofi. Meningen med livet är att lära sig och uppleva så mycket som möjligt – snarare än att ha så roligt och vara så lycklig som möjligt. Den andra biten i min livsfilosofi är att försöka leva så att världen blir litet bättre, snarare än litet sämre för att man har funnits i den ett kort litet tag.

    I skolan betyder det att kunskap och inlärning ska behandlas som oerhört betydelsefullt och lustfyllt. Det är spännande och häftigt när nya världar öppnas och när nya tankar föds. Viktigare än den kunskap eleverna lämnar oss med är att de har fått en glimt av det.

    • Björn skriver:

      Jo, jag håller med om att kunskapen har ett egetvärde i det att den inte borde behöva mätas och bedömas i ekonomiska termer. Ibland känns det dock som om allt vi gör bedöms i efter ekonomimåttet. Jag blir t.ex. mycket irriterad över tendensen att man försöker få folk att hoppa på högskola/universitet direkt efter gymnasiet. Att man ser ner på läsandet av strökurser etc som ju kan ses som slöseri, i rent samhällseknomiska termer. Leve det fria kunskapandet vill jag ropa. Högt.

  4. Där håller jag med dig helt, Björn. Grundskolan ska göra sitt jobb för att eleverna ska ha mycket att välja på när de går vidare i livet. Att luffa världen runt på ströjobb med ryggsäck är ett lika bra val som att söka in på KTH. Av en händelse har jag en unge som luffar i Australien och en som går på KTH.🙂

    • Björn skriver:

      ja, det är viktigt det där tror jag. särskilt för barn och elever som kanske inte självklart vet vad de ska göra med sina liv. i min familj finns ingen större studietradition, jag är glad att det inte var försent för mig att ta mig an en lärarutbildning när jag gjorde det. jag jobbade under flera år och läste strökurser efter gymnasieexamen. läraryrket var något jag halkade in på…

  5. Kristian Grönqvist skriver:

    Matti Bergström beskrev det för mig i Helsingfors på 70-talet som ett träd med ett samtidigt växande rotsysten och krona. De omedvetna processerna i rotsystemet osynliga under marken och de medvetna i grenverket, interaktiva med omgivningen.
    Ju senare inlärt desto längre ut i grenverket. Med tiden åldras trädet, löven faller, de yttersta kvistarna bryts, grenarna ramlar och på slutet återstår bara stubben med roten. Det var så realistiskt som allegori, att den bilden fastnade för evigt.

  6. Göran Tullberg skriver:

    LÄRA FÖR LIVET – TRIVAS FÖR STUNDEN!

    Jag vill ha trivsel och effektivt lärande för framtiden. Samarbete och individualisering har varit viktigt för mig som pedagog och för mina elever.

    Samarbete är viktigt både för tiden i skolan och tiden efteråt i arbetslivet. Det hindrar mobbing och ökar effektiviteten i lärandet. Mycket unga elever måste läras uppifrån, men de skall stegvis lära sig lära sig själv och i nästa steg kunna samarbeta och lära av varandra.

    De värsta hoten mot skolan är (1) byråkratiseringen och (2) jämlikhetstänkandet.

    (1) Byråkratin kostar för mycket och den berövar elever och lärare friheten att ta ansvar och egna initiativ. Byråkraten – rektorn – vet ingenting om pedagogik och är inte närvarande. Jag och mina eever vet i varje stund vad som redan gjorts och vad som skall göras – byråraten vet ingenting, han är inte där!

    (2) Kunskaper och förmågor är mycket olika mellan olika elever. Vi får ta eleven där han står, att få alla eleverna att lära lika snabbt går inte. Timplaner, årskurser och samanhållna klasser har förstört skolan. De tvingar en svag elev att ständigt misslyckas. Han måste göra proven långt innan han tränat färdigt.

    Var fjärde elev hänger inte med! Vi vet det. Men vad ni inte vet är att varannan elev hindras att lära i sin takt. Han tråkas ut och sysslar med annat – bus, droger, skolk.

    Tanken på likhet dödar skolarbetet. Det hindrar individualisering och har tvingat fram ”elitskolor”. Varje skola skall ha frihet att individualisera.

    Jag såg en insändare av en elev som just gått ut nian. han skrev: ”Jag fick inte tid att lära mig läsa och skriva i småskolan utan fick gå vidare år efter år, klass efter klass utan att kunna följa undervisningen. Nu har jag gått nio år i skolan utan att lära ett dyft – nio bortslösade år av förakt från omgivningen och uppgivenhet.”

    Så fungerar jämlikhet i skolan.

    Samarbete och individualisering! Kunniga och intresserade lärare skall vara pedagogiska ledare – byråkrater är bara i vägen, de suger ut skolan och hindrar lärare och elever att arbeta fritt och på bästa sätt.

    Koncentrationsläs ämnen, Elever kan inte ständigt växla mellan 17 á 20 olika ämnen och 15 olika lärare under varje vecka. Det blir för rörigt – ingen bra kontakt med en lärare – inget samband i lärandet, inget djup ingen helhetssyn.

    Lärare som har ständigt nya elever någon 40 minut då och då. Som tvingas undervisa i ämnen han inte är utbildad för i ämnen han avskyr. Gymnastiklärare som tvingas göra bort sig i matematik av schemaläggningsskäl!

    Skolan är otrivsam och ineffektiv som den ser ut i dag. De som formar skolan är okunniga bypolitiker, rektorer och byråkrater. Lärarna av idag är förtryckta och underbetalda. Det har gått brant utför under de senaste 20 åren.

    LÅT KUNNIGT FOLK TA ÖVER! GE LÄRANA EN CHANS! FOTA REKTORER OCH KRITISERA POLITIKER HÅRT FÖR DERAS OKUNNIGHET OCH MAKTLYSTNAD!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s