Skolans sammansättning

Manuel de Landa har jag nämnt tidigare och jag skulle vilja slå ytterligare ett slag för hans tänkande. Jag tror vi kan ha stor nytta av det när vi tänker om skolsystem och utbildning. De Landa försöker i A new philosophy of society att definiera en ny ontologi för samhället.

Istället för att hänföra allt till individen (mikroreduktionsm), eller tvärtom, hänföra allt till ”samhället” (makroreduktionism), så menar De Landa att vår värld består av flytande, flödande sammansättningar. Dessa sammansättningar kallas assemblage. Dessa sammansättningar, assemblage, är således sammansatta av olika komponenter som i sin tur också är assemblage.

Det finns främst två viktiga punkter för att förstå assemblageteorin:

  • 1) Komponenterna. Assemblagets komponenter delas in i två olika slag. Det finns komponenter som spelar en materiell roll i assemblaget (kroppar, objekt, fysiska ting) och det finns komponenter i assemblaget som spelar en expressiv roll (icke-materiella enheter, texter, vanor, yttranden).
  • 2) Begreppen territorialisation/deterritorialisation. Territorialisation syftar på de processer som stabiliserar, eller manifesterar assemblaget och deterritorialisation är processer som destabiliserar, upplöser, assemblaget.

Har du inte tröttnat ännu kommer nu belöningen, ett konkret exempel plockat från Wikipedia. Tänk ett ekosystem och ta med våra punkter ovan så skapar vi ett assemblage:

  • Materiell roll: jord, solsken, träd, djur etc.
  • Expressiv roll: former, färger, vanor etc hos ovan nämnda komponenter.
  • Territoraliserande roll: näringskedjor, biologisk anpassning, fördelaktigt klimat etc.
  • Deterritorialiserande roll: klimatförändringar, invasion av nya arter i systemet, mutation.

Allt detta bildar ett assemblage som ständigt är satt i förändring, omförhandling. När de materiella och expressiva komponenterna sammanstrålar uppstår struktur, eller ordning. Som i ett ekosystem.

Assemblageteorin går således att applicera på alla samhällets aspekter. Även skolan. Utmaningen är alltså att definiera skolans, det svenska skolsystemets, assemblage. Jag har gjort ett tafatt försök som jag skall återanvända i nästa inlägg här.

Är min förklaring fullständigt oförståeligt eller går det faktiskt att utläsa något? Jag är absolut inte bekväm med alla begrepp och ni får mer än gärna ifrågasätta allt som är oklart så får vi se om vi kan göra det bättre och mer förståeligt tillsammans.

Bloggat: , , , , , , , , , , ,

Det här inlägget postades i Skola och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Skolans sammansättning

  1. Christermagister skriver:

    Jo då, jag tror jag är med. Jag tänker att det är ungefär samma principer som jag använder när jag sitter och klurar på hur vi bäst kan hjälpa en elev i skolan… Mycket förenklat:

    Jag börjar med det materiella: eleven och vilket material vi har att tillgå… Även hur schemat ser ut, hur undervisningen är upplagd mm får nog ingå i det materiella i det här fallet.

    Sedan analyserar jag elevens olika uttryck/beteende/prestation i olika situationer.

    Vilka omgivningar, situationer och personer stärker eleven?

    Vilka omgivningar, situationer och personer gör situationen värre?

    Och så arbetar jag vidare efter det ”assemblaget”…

  2. Björn skriver:

    Det låter vettigt Christer. Pedagogiken, särskilt specialpedagogiken (tror jag?), är bra på det här. Det blir ju än mer spännande när man börjar experimentera med olika komponenter, dra ifrån, lägga till osv. Allt för att ”hacka” (för att tala datorspråk) t.ex. ett oönskat beteende eller liknande. Ibland kan det vara mycket intressant att arbeta med bara en elev under en tid, just för att man verkligen kan ägna tid åt att studera de här sakerna på nära håll. Det är svårare om man har en större grupp.

    Att definiera dessa olika komponenter är centralt för att faktiskt kunna förklara och sedermera förändra och bryta strukturer.

  3. Christermagister skriver:

    Ja, visst är det svårare om man har en större grupp, men det är här jag känner att jag som specialpedagog kan göra nytta genom att vara med i klassen och analysera dessa saker lite ”utifrån”, för att sedan sätta mig ner med klassläraren och diskutera hur vi tillsammans kan arbeta för att förbättra situationen. Under specialpedegogutbildningen var det ständiga mantrat att analysera allt på individ- grupp- och organisationsnivå, och att förstås lägga förbättringsåtgärder inom alla nivåer. Allt för ofta lägger man alla åtgärder på individnivå; ”eleven ska…”

    Tar man ut eleven ur klassen och arbetar individuellt, eller i liten grupp, i ”garderoben” så kan man ofta nå goda resultat, men det är sällan de håller i sig när eleven återgår till klassen om man inte också har gjort förändringar/brutit mönster där.

  4. Ping: Ett assemblage för skolan | Björn – om skola och utbildning

  5. Ping: Skolans legitimitet – inte som förr | Björn – om skola och utbildning

  6. Ping: Björn – om skola och utbildning

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s