Tyske filosofen Eric Voegelin kritiserar den moderna kulturens ”gnosticism” som han kallar det. Gnosticismen, menar Voegelin, beskriver världen som en främmande plats vartill människan förirrat sig, och från vilken hen måste hitta hem till paradiset. Alla moderna åskådningar lider av samma gnosticism menar Voegelin.
Den moderna skolan kan nog sägas lida av en sådan syn på sin existens, den vilsne eleven som skall ledas rätt för att nå paradiset (Eller arbetsmarknaden som det också kallas). Jason J Wallin är inne på samma spår(!) när han i A Deleuzian approach to curriculum berättar om de vita stenarna som Hans och Greta lägger ut när de går ut i skogen för att kunna hitta tillbaka till fadershuset:
Education is centered on the notion of homecoming
Kan vi skapa en annan berättelse om skolan? Finns det behov av det? Kritiken av moderniteten är nog så viktig. Voegelin siktade dock mer mot konservativa ideal. Var finns kritiken mot moderniteten som också kan erbjuda den radikala berättelsen om skolan?
Bloggat: skola, skolan, utbildning, utbildningspolitik, skolpolitik
