Jan Björklund stakar ut vägen för den svenska skolan i DN. Två viktiga punkter:
1) Det ska helst vara betyg från fjärde klass. För det gynnar ju inlärningen, särskilt för arbetarklassbarnen, brukar han säga. Trots att forskning visar att
de länder som presterat klart sämst i PISA (Italien, Portugal, Grekland, Bulgarien, Turkiet och Rumänien) tillämpar tidig betygsättning.
Skolverket har också mycket riktigt påpekat att det inte finns någon forskning som stöder de tidigare betygen. Det var ett politiskt beslut. Vi kan inte lasta Björklund för att han vill driva politik. Det vill vi alla och inget fel i det, så sett. Dessutom; vetenskap och politik kommer alltid att höra ihop.
Men vi kan inte blunda när Björklund försöker presentera sina reformer som objektiv fakta och vetenskaplig forskning. Hans reformer grundar sig i ideér och samhälleliga mål som är ren filosofi eller ideologi.
2) Förkorta yrkesutbildningar till ett år. Björklund är en av få som vill höja kunskapsnivån genom att minska ner på utbildning. Det osagda här är väl att Björklund bara bryr sig om arbetarklassens utbildningsnivå sålänge den ger utslag i ökad tillväxt, höjd BNP och ökad konkurrenskraft i det globala ekonomiska spelet. För det är ju det uttalat övergripande målet med utbildningssystemet. Att Sverige skall slå sig fram på den globala marknaden.
Tänk att nöja sig med ett så futtigt mål.
Bloggat: skola, skolan, utbildning, folkpartiet, jan björklund, utbildningssystem, forskning, pedagogik, betyg, yrkesutbildningar
En före detta officerare i min bekantskapskrets påstod följande, ”Betänk att du kan gå ut som kursetta från Karlsberg utan att ens veta vad aritmetik är. Konkurrensen där är inte större än i de borgerliga småpartierna. Hur skulle det gå för dessa arma officerare om deras plutoner plötsligt befolkades av uppkäftiga och självständiga besserwissers med spets i både algebra och predikatsfyllnad?” , ett uttalande som möjligen kan betraktas som underfundigt, men dess bättre bara är elakt förtal.